Så snälla du säg att du svarar
Ibland tror jag att jag går miste om en hel del saker, jag vet inte riktigt vad jag går miste om. Men det känns som att jag missar så mycket, missar allt möjligt. Det är fullt möjligt att det bara är mitt eget fel, det är fullt möjligt att det är en obehaglig sanning som jag inte vill inse. Så felet ligger hos mig, jag är kanske ingen bra människa egentligen? Inte en sån bra människa som jag borde vara. Dock vet jag inte riktigt HUR jag ska ändra mig och VAD det är jag ska ändra.
Kritik är jag heller inte särskilt bra på att ta, har aldrig varit. Hur blir man bra på att ta kritik?
Berätta för mig, Hjälp mig.
Att vilja något är bra. Vilja är i en del fall samma sak som ambition, och ambition behövs många gånger för att man ska kunna ta sig någonstans överhuvudtaget. Men jag tror inte att de sakerna faktiskt gör en till människa. Ibland kan begär göra en olycklig. De kan få oss att säga "Detta har inte jag. Detta finns utanför mig. utan detta är jag halv." Angstman kommer på besök.
Begäret ska man balansera på en knivsegg. Inte hålla det ifrån sig, men inte låta det ta över heller. och med begär menar jag alltså inte lust, och har du inte förstått det ännu kanske du ska gå tillbaka till början, eller bara sluta läsa helt.
Det finns inget du går miste om. det som händer dig i ditt liv är en konsekvens av vad du gör med det, och vad du vill. vill du ha mer, ska du ge dig efter det, men samtidigt fråga dig vad det du vill ha faktiskt är värt. Om det är värt något överhuvudtaget. Styltor, leksaksbilar eller helosansalva, allt det är lätt ordnat. men vad är det egentligen värt, och vill du egentligen ha de sakerna? Vem gör du detta för? För vems skull åtrår du de där sakerna? Det kanske du ska fråga dig först. Ta reda på vad du vill, och good hunting.
Och vad gäller kritik.
Min erfarenhet är att om någon kritiserar dig utan att det är 1)sant (vilket är personagrepp eller som man säger på vardagsspråk: skitsnack) 2)konstruktivt 3)med välvilja som grund (d.v.s att personen vill hjälpa dig vidare. att personen har sett en blockering hos dig som den ärligt vill hjälpa dig att ta tag i), då är kritiken inget värt, och du kan dra ner byxorna och be vederbörande att kyssa dig där varken sol eller måne lyser.
sen är det väl så att alla inte kan tycka om en. Människor har alltid saker och säga. Står man bara stadigt på jorden och i sig själv så blåser man inte bort även om det stormar som fan.
Sen tror jag att man verkligen ska lyssna på någon annans kritik på två sätt. 1) som om det inte gäller dig. Riv dina försvarsmurar och lyssna på det som verkligen sägs. Bara analysera, och ta inte åt dig något. stäng av känslogeneratorn. 2)åter igen. ta det aldrig personligt. om personen kritiserar på rätt sätt är det utan personangrepp, baserat på fakta. inga känslor som ilska eller liknande inblandade, och med avsikten att alla ska dra lärdom av det. Om personen ifråga inte lyckas med detta, får du upplysa honom eller henne om detta. Om personen har insikt försöker han eller hon med detta. Om det misslyckas ändå. Ja, då upprepar du samma information och ber om att få prata om saken igen vid ett annat tillfälle och går där ifrån. Skulle du förlora självkontrollen och börja apa dig så har du gjort bort dig, eftersom du därmed ogilitigförklarat din egen poäng gällande att dra lärdom, välvilja, konstruktiv kritik etc. att vara apa är aldrig särskilt konstruktivt. Det är bättre att bara ta en banan och klättra upp i ett träd. När ni sen är på bättre humör kan ni ju plocka varandras loppor eller nått, som apor gör.
såja.
Om en person ändå skulle börja apa sig och du tar illa vid dig. Tänk då så här: personen är en "apa". han eller hon vill förmodligen inget illa EGENTLIGEN, men vet bara inte hur man gör/hur man ska bete sig/vet inte bättre. "apor" behöver bara mer tid på sig helt enkelt. ett liv, kanske tre. who knows really? Ibland finns det inget annat och göra än att välja bort dessa människor.
tack för att du tror på mig.
Du är för fin du vännen. <3
