With.In.Reason

Det känns lite knepigt på insidan, men var inte det jag hade tänkt att skriva om. För den grejen ska jag släppa.

Nej, saken var den att jag läste min brors kommentar. Angående inlägget "Jessica Gone Deep", det blev lite tårar i ögonen där. Det är min bror, det är tack vare honom som jag kommit till insikt (vad det låter vuxet!?). Jag är jätteglad för det, jag mår bättre, det går lite bättre för var dag som går. Jag är inte färdig förstås, jag har en bit kvar på vägen. En bit kvar på vägen, eller egentligen en bra bit på vägen. Men det spelar ingen roll, för varje dag som går så är jag en dag närmre mitt mål.

Mitt mål om att jag aldrig är ensam, om att jag faktiskt inte behöver tusen människor omkring mig, om att jag kan släppa taget om vissa med gott samvete. Men det är ändå Min Bror Johan som hjälpt mig med detta, Tack till tusen för det. Utan dig så hade jag nog aldrig insett det såhär fort och börjat jobba med det, precis som mamma, så är du min andra stöttepelare. Du är viktig, jätteviktig. Ett syskonskap, som vi inte hade innan. Som har kommit med åren, det känns verkligen jättebra. I vått och torrt<3

// jessica